...so I'll just say fare thee well.
"[R]ektorerna ska lönesättas utifrån hur duktiga de är på att differentiera [lärares löner]" säger skolborgarrådet i Stockholm i en mysig liten "Inpå livet"-artikel i Lärarnas tidning. Det låter som något som en fackförening kanske skulle ta och ifrågasätta lite. Lönespridning är inte i arbetarnas intresse och inget jag är intresserad av att få pläderat för i mitt fackförbunds medlemstidning.
Det där är en av många droppar i en bägare som nu runnit över. Det handlar till viss del om Lärarförbundet i sig, som odlar en bild av lärarrollen som jag har svårt att förena med en arbetsrättslig kamp. Man pratar mer om mindfullness än om praktiska stridsåtgärder i en tid när ens medlemsbas går på knäna. Man har avsagt sig allt inflytande över skolpolitiken och fokuserar bara på högre lön och misslyckas ändå med en löneutveckling värd namnet. Man pratar hellre om läraryrkets status och förväxlar det med en förvirrad legitimationsreform än tar tag i problemen kring exempelvis det ökande administrativa arbetet och de konsekvenser det får för undervisningen. Man låter Björklund pissa på all pedagogisk forskning och glatt styra skolan tillbaka till femtiotalet.
Det är också kopplat till de stora fackförbunden i stort. Många har avsagt sig sin förmåga att strida för sina medlemmar av hänsyn till ett inbillat "samhällsansvar" som arbetsköparna för länge sedan slutat ta (eller snarare aldrig tagit). Så låter man näringslivet och staten, som nu inte ens är i händerna på nyliberala sossar utan ännu värre tjuvar, flytta fram sina positioner och allt fackförbunden kan göra är att följa efter. Enskilda arbetsplatser och lokalavdelningar är bakbundna av att riksförbunden sitter i kapitalets knä.
Så här har snacket gått om facket länge. Många tror att lösningen är att gå ur facket och klara sig själv. Det är förstås ännu dummare. Facklig organisation är oumbärlig i ett kapitalistiskt samhälle. Utan organiserade arbetare kan de göra vad fan de vill med oss.
Så nu går jag med i SAC istället. På kort sikt lär det inte spela någon större roll men i längden ser jag vinster både på min egen arbetsplats (där vi till en början blir tre SAC-anslutna) och även en möjlighet att nå ut till fler frustrerade pedagoger och andra inom skolvärlden.
