Klasshat

Imorgon börjar klasshat-månaden men eftersom klasskriget redan pågår för fullt är det nog ingen som blir övermåttan upprörd om jag tjuvstartar redan idag.

Klasshat, ja. Ett starkt ord. Många reagerar; 'oh, ett så starkt ord!', med förfäran eller med en uppmaning till nykter, känslokall diskurs. En sådan reaktion är i sig uttryck för en borgerlig, konflikträdd världsbild.

Klasshat är inte ett hat riktat i första hand mot personer från en annan samhällsklass. En sådan syn är i sig ett uttryck för en borgerlig, idealistisk och individcentrerad världsbild. Ett sådant klasshat blir oundvikligt fragmenterat, fraktaliserat och fruktlöst.

Klasshat riktas mot den rådande klassen i sig. Den som är diskursiv regim, den som bestämmer vad som är kultur och vad som är kriminellt, den som gör sig själv till uttolkare av historia och nutid. Idag är det borgarklassen, framvuxen ur det gamla köpmansståndet, som låter sin profithunger fungera som ledstjärna alldeles oavsett om du är profitör eller löneslav. Det är ingen självklarhet, det är ideologi. Att vilja ha mer pengar i den egna plånboken till förmån för den gemensamma är inget vi måste välja och definitivt inget som de flesta av oss borde välja.

Klasshat riktas mot den borgerliga, nyliberala ideologin som gör sig själv till norm och sedan utropar ideologiernas död. Ett sådant klasshat blir fokuserat, framåtskridande och framförallt förödande. För dem.

...om varför jag irriterar mig på att det kallas 3D-bio.

Ja, varför irriterar jag mig på att det kallas "3D-bio"? Jo, 3D-bio är naturligtvis inte 3D eftersom tre dimensioner är mer än en känsla av djup. Jag vill snarare påstå att det är förmågan att förflytta sig fritt i rummet, att välja nya perspektiv att betrakta ifrån. Istället blir vi på bio serverade ett enda perspektiv med ett simulerat djup. Duken har ju fortfarande bara en höjd och en bredd och det är vi själva som ska stå för djupet.

Dominoes

"...revolution cannot be measured in minutes and metres, but needs to be assessed with reference to the long, slow transformation of consciousness that it sparked."
-- Sherryl Vint, Species and species-being (Red planets, 2009)

Vi kanske vill störta ett annat system men i grunden är det själva strävan vi bär med oss; vi är en del av en kedja, vårt samhälle är en dominobricka bland miljoner men vi faller vi också och med oss faller nästa.

Published with Blogger-droid v1.7.0

Om att inte syssla med politik

Formel 1-bossen vill nu köra sin tävling i Bahrain. Den sköts upp tidigare i år på grund av att folket protesterade mot regimen men sedan all utländsk media blivit utkastad har andra revolter tagit över i rapporteringen och nu ska alltså de små bilarna köra runt runt jättefort. F1-bossen säger att det inte är hans "business" att syssla med politik. Som om det inte är lika mycket politik att köra loppet och därigenom stödja den blodiga regimen som det skulle vara att ställa in loppet! Politik är inte bara att vilja krossa ett vidrigt system. Det är lika mycket politik att upprätthålla det.

Published with Blogger-droid v1.6.9

Roll credits

Skurken är död. Filmen är slut. Det stora narrativet om Kriget mot terrorismen har nått sin upplösning. Antagonisten är ju dumpad i havet, vad skulle kunna hända nu? Inte kan han väl... Återuppväckas av en tonåring med övernaturliga krafter?

Hallå. Det här är inte den storslagna slutscenen i en Hollywoodfilm där hjälten blir hyllad vid återkomsten. Blodtörst och hämndlystnad är blodtörst och hämndlystnad även när det är västerlänningar som står för den och oavsett hur många tidningar och tv-program som kallar det för "rättvisa".

Herr Klantz skriver också.

Egouts nouvelles

Jag har för tillfället flytt Malmös trånga kloaker för Paris lite rymligare katakomber, tillsammans med min edsvurna Doris Stålblod.

När vi ändå är här tänkte jag försöka plocka upp lite franska. Jag gillar att liksom sjunka ner i ett språk och med Doris vid min sida som har liknande intressen går det lite framåt. Jag verkar ha lite problem att gå över från spanskan jag plockade upp när jag var där, svarar gärna sí istället för oui och sånt.

Jag återkommer med lite bilder från Pérè Lachaise när vi varit där. Bourdieu, Guattari, Morrison och Piaf. Wilde och Trujillo.

Stora narrativ, gigantiska narrativ!

Jag har börjat kolla runt på Project Gutenberg efter klassiker jag missat och fastnade häromdagen för H. G. Wells The Time Machine från 1898. Helt kort: en snubbe uppfinner en tidsmaskin och åker framåt i tiden till år 802 701. Väl där försöker han förstå vad han ser med sina 1800-talsögon. Jag har försökt klippa ner citatet till hanterbar längd men det är fortfarande ganska långt och jag känner inte att jag vill ta bort mer. Skumma det om du vill så sammanfattar jag efteråt.

'It seemed to me that I had happened upon humanity upon the wane. The ruddy sunset set me thinking of the sunset of mankind. For the first time I began to realize an odd consequence of the social effort in which we are at present engaged. And yet, come to think, it is a logical consequence enough. Strength is the outcome of need; security sets a premium on feebleness. The work of ameliorating the conditions of life—the true civilizing process that makes life more and more secure—had gone steadily on to a climax. One triumph of a united humanity over Nature had followed another. Things that are now mere dreams had become projects deliberately put in hand and carried forward. And the harvest was what I saw!

'After all, the sanitation and the agriculture of to-day are still in the rudimentary stage. The science of our time has attacked but a little department of the field of human disease, but even so, it spreads its operations very steadily and persistently. Our agriculture and horticulture destroy a weed just here and there and cultivate perhaps a score or so of wholesome plants, leaving the greater number to fight out a balance as they can. We improve our favourite plants and animals—and how few they are—gradually by selective breeding; now a new and better peach, now a seedless grape, now a sweeter and larger flower, now a more convenient breed of cattle. We improve them gradually, because our ideals are vague and tentative, and our knowledge is very limited; because Nature, too, is shy and slow in our clumsy hands. Some day all this will be better organized, and still better. That is the drift of the current in spite of the eddies. The whole world will be intelligent, educated, and co-operating; things will move faster and faster towards the subjugation of Nature. In the end, wisely and carefully we shall readjust the balance of animal and vegetable life to suit our human needs. 

[...]

'Social triumphs, too, had been effected. I saw mankind housed in splendid shelters, gloriously clothed, and as yet I had found them engaged in no toil. There were no signs of struggle, neither social nor economical struggle. The shop, the advertisement, traffic, all that commerce which constitutes the body of our world, was gone. It was natural on that golden evening that I should jump at the idea of a social paradise. The difficulty of increasing population had been met, I guessed, and population had ceased to increase.

[...] 

 'Under the new conditions of perfect comfort and security, that restless energy, that with us is strength, would become weakness. [...] For such a life, what we should call the weak are as well equipped as the strong, are indeed no longer weak. Better equipped indeed they are, for the strong would be fretted by an energy for which there was no outlet. No doubt the exquisite beauty of the buildings I saw was the outcome of the last surgings of the now purposeless energy of mankind before it settled down into perfect harmony with the conditions under which it lived—the flourish of that triumph which began the last great peace. This has ever been the fate of energy in security; it takes to art and to eroticism, and then come languor and decay.

[...]

'As I stood there in the gathering dark I thought that in this simple explanation I had mastered the problem of the world—mastered the whole secret of these delicious people. Possibly the checks they had devised for the increase of population had succeeded too well, and their numbers had rather diminished than kept stationary. That would account for the abandoned ruins. Very simple was my explanation, and plausible enough—as most wrong theories are!

Puh! "Varför citerar han inte hela boken när han ändå håller på?" undrar du. Men den är ju såklart ännu längre.
Vad Wells karaktär (i boken kallas han, rätt och slätt, för "the Time Traveller") gör är ju att bygga på det stora narrativ om mänsklighetens utveckling och triumf över naturen som börjat växa sig starkt under artonhundratalet. Utifrån det skapar han ett rent gigantiskt narrativ som spänner sig över 800 000 år! Det är så här de stora narrativen fungerar. De skapar karaktärer, som i det här fallet en hjälte (i det här fallet mänskligheten) och en skurk (naturen, men också de sociala klyftor som Wells sett öka lavinartat under sin livstid). Karaktärerna förses med vissa egenskaper och utvecklingsmöjligheter. Samtidigt stängs dörren för andra, alternativa vägar. I fiktionens värld är det en sak men samma tendens är tydlig i vår förståelse av såväl vår historia som vår nutid.