lördag 22 oktober 2011

Vem fan är det som bestämmer här egentligen?

Jag har jobbat i en del olika serviceyrken. Som brevbärare, på skivavdelningen på MediaMarkt, för närvarande som lärare. Det finns alltid en risk, i ett serviceyrke, att man av en (eller möjligtvis annan) anledning gör kunden besviken. Då kan kunden be att få tala med ens chef. Ajdå. Som kund är det förstås bra att ha någon att vända sig till och utkräva ansvar av.

Som medborgare är det visst svårare. Regeringen har gjort mig besviken gång på gång men om jag ber att få tala med deras chef kan de ju alltid hänvisa mig tillbaka till mig själv, trots att jag var tydlig med att jag inte ville anställa dem redan första gången och kanske ännu lite tydligare när det var dags igen. Inte tydlig nog, tydligen.

Okej, nu är jag en global motståndsrörelse (och kallar mig, lite kul millenieskiftesironiskt sådär, för antiglobaliseringsrörelsen) istället. Jag ägnar ett par år runt millenieskiftet med att åka runt i världen och högljutt kräva av företrädarna för alla oss som jag representerar, att få tala med deras chef. De mumlar något om att jag är deras chef och sedan skjuter de mig i huvudet och i magen. När jag ligger och blöder kissar de på mig och kallar mig terrorist.

Sen vaknar jag tio år senare. Ganska arg och less på att skrika halsen blodig efter att få prata med någons chef vänder jag mig istället direkt till självaste chefen. För så olönt som det är att bli arg på en brevbärare som är kraftigt försenad på grund av ett tvåkilos reklamlägg som någon betalt lite extra för att få klassat som samhällsinformation och därmed ska läggas i varenda låda, lika olönt är det att rikta kampen mot de politiska företrädarna som bara är kapitalismens nyttiga idioter.

Jag är den globala motståndsrörelsen och jag har inte längre siktet inställt på att få tala med någons chef. Jag har siktet inställt på att sparka nämnda chef åt helvete och fylla fallskärmen med gamla bestick.

torsdag 6 oktober 2011

Nästa aktiva val är att inte svara när det ringer.

Jag pratade precis i telefon! Tänk er följande:


(En mobiltelefon ringer)
Lasse Råtta: Ja, det är Lasse.
Person i Andra Änden: Hej det är från ett sånt där Placera din pension-ställe. Har du gjort ett aktivt val gällande din pension?
Lasse: Ja, jag har gjort ett aktivt val att inte välja.
Personen: Eh, ok...  (Personen letar efter ord.) Är det...
Lasse: ...för att jag tycker att hela systemet är sjukt, ja. Jag har valt att inte välja och tänker fortsätta med det.
Personen (börjar låta lite sur): Mm. Då vet du att du ligger i sjunde AP-fonden och att det har gått väldigt dåligt för den, ner 24 procent...
Lasse: ...ja, men hur tänker du dig att min placering av mina pensionspengar kommer att hindra kollapsen av det kapitalistiska systemet?
Personen: Ja, alltså...
Lasse: ...det är kanske lika bra att jag bara säger rent ut att jag inte är intresserad.
Personen (riktigt sur nu): Jahaja, då får jag väl önska dig lycka till med det.
Lasse: Tack så mycket! Hej då!

Men även sjunde AP-fonden är ju just det - en fond. Det är ju fan att det ska vara så jävla svårt att slippa ha med aktier att göra.