Ikväll var det välgörenhetskonsert på skolan jag jobbar på. Min inställning till välgörenhet är går i korthet ut på att det är ett jävla dravel. Samma "välmenande" lismande jävla liberaler som August Palm tänker på i citatet ur Mäster (se bilden, jag är nyfiken på var i inlägget den hamnar när jag skriver i telefonen) fortsätter än idag att skänka en passande summa & sen, i ett Sverige där alla ska se sig som medelklass, kräva av arbetare att de ska skänka av sin lön så att samma jävlar som suger ut oss här hemma ska kunna fortsätta göra det, tusen gånger värre, i fattigare länder.
I korthet var det, ja!
Välgörenheten kräver en sedvanlig liberal förnekelse av strukturer & en (självvald?) blindhet inför hur det ekonomiska systemet är uppbyggt.
Svält & fattigdom är direkta resultat av kapitalismen & lösningen är att störta det rådande ekonomiska systemet. Barn förtjänar att, utifrån sina förutsättningar, få möjlighet att diskutera samhället & världen utifrån det perspektivet, betydligt mer än de förtjänar ett disneyfierat "alla barn är lika värda"-jippo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar