Vi måste prata om Grekland

Det här är så jävla sjukt. EU bidrar till (eller rentav orsakar) samhällskollapsen i Grekland som, precis som vanligt, resulterar i att fascisterna börjar ta över gatorna. EU får samtidigt fredspriset. Var är den dolda kameran? Just det, de behöver inte dölja sina kameror längre. (Ändå bra av Länsstyrelsen att vara tydlig med problematiken kring integriteten. Men små steg är också steg, hit.)

Den svenska regeringen tycker uppenbarligen också att det är viktigare med nedskärningar än med demokrati, i Grekland & i Sverige. För var är uttalandena, de kraftiga fördömelserna av att fascisterna tar lagen i egna händer (eller snarare att snuten med glädje räcker över lagen i fascisternas händer)? Varför handlar den svenska mediebevakningen nästan bara om huruvida Grekland ska gå ur EMU eller inte?

Läs också Arbetaren.

Solidaritet med de grekiska antifascisterna!

Om välgörenhet (inte konserter)

Igår läste jag ut Alexandra Coelho Ahndorils mästerliga roman "Mäster" om August & Johanna Palm. En ofta kolsvart beskrivning av arbetarklassens verklighet i Sverige för 150 år sen.

Ikväll var det välgörenhetskonsert på skolan jag jobbar på. Min inställning till välgörenhet är går i korthet ut på att det är ett jävla dravel. Samma "välmenande" lismande jävla liberaler som August Palm tänker på i citatet ur Mäster (se bilden, jag är nyfiken på var i inlägget den hamnar när jag skriver i telefonen) fortsätter än idag att skänka en passande summa & sen, i ett Sverige där alla ska se sig som medelklass, kräva av arbetare att de ska skänka av sin lön så att samma jävlar som suger ut oss här hemma ska kunna fortsätta göra det, tusen gånger värre, i fattigare länder.

I korthet var det, ja!

Välgörenheten kräver en sedvanlig liberal förnekelse av strukturer & en (självvald?) blindhet inför hur det ekonomiska systemet är uppbyggt.

Svält & fattigdom är direkta resultat av kapitalismen & lösningen är att störta det rådande ekonomiska systemet. Barn förtjänar att, utifrån sina förutsättningar, få möjlighet att diskutera samhället & världen utifrån det perspektivet, betydligt mer än de förtjänar ett disneyfierat "alla barn är lika värda"-jippo.

Åtalad för mord på sig själv

För ett tag sen sköts 34 strejkande gruvarbetare ihjäl av polisen i Sydafrika. Sydvenskan skriver nu att de 270 arbetare som häktats efter strejken åtalas för morden. Det är en intressant idé. Låt oss, i konsekvensens namn, också åtala:

• kvinnor som misshandlas av sina män för misshandel av sig själva för att de provocerar mannen till att slå
• kvinnor som våldtas för våldtäkt av sig själv för att de har korta kjolar
• arbetare som dör i arbetsplats-"olyckor" för mord på sig själva för att de arbetar på ett ställe som bryr sig mer om att tjäna pengar än om säkerhet

Jag vill säga så mycket om Sydafrika & ANC men det räcker väl med att konstatera att liberalernas idé om demokrati förblir en dödsfälla för arbetarklassen.

...och nu blir det generalstrejk.

Från arbetaren.se:

Henrik Boman, på Plåtslageriernas riksförbund, vänder sig även emot att höja och reglera lärlingarnas löner.

– Det går stick i stäv med vår ideologi om individuell lönesättning. Det är viktigt för att kunna premiera kompetens, säger han.

Jag tycker det är en intressant dörr som öppnas här. Om arbetsköparna kan hänvisa till sin "ideologi" i förhandlingarna ska ju naturligtvis arbetarkollektivet kunna göra detsamma, och om vi enas om en ideologi baserad på solidaritet och arbetarmakt går den förstås stick i stäv med profithunger. Vips! alla förhandlingar strandade, generalstrejken var ett faktum, skutan gick på grund och allt tack vare Henrik Boman, på Plåtslageriernas riksförbund. Som det kan gå!

PS:
Undrar om mina maritima metaforer är ett undermedvetet resultat av att jag tänkte på Hamnarbetarförbundet?

Inför strejksäsongen

Det verkar dra ihop sig till strejk för de handelsanställda. Arbetsköparorganisationen Svensk Handel har återupprepat samma bud sen i januari och har nu helt strandat förhandlingarna. Det är jävligt viktig att ha i åtanke inför den eventuellt stundande strejken när diskussionen om fackföreningarnas "samhällsansvar" kommer dyka upp igen.
En fackförenings ansvar ligger hos dess medlemmar, på samma sätt som ett företags ligger hos dess aktieägare. Att dessutom lägga på arbetarna ansvaret för att vi ska kunna shoppa skapar en väldigt skev maktbalans som möjliggör för Svensk Handel att bete sig som jävla svin.
En fackförening som tar sitt ansvar är en fackförening som tar strid för sina medlemmar, inte en fackförening som ser till att vi kan fortsätta shoppa medan företagen suger ut sina anställda.
Så när strejken kommer, rikta din ilska mot Svensk Handel som vägrat förhandla annat än på sandlådenivå och visa solidaritet med de som strejkar för en lön att leva på och villkor att överleva under.

Om Ekonomiska Incitament

För ett gäng år sen skadade jag foten och fick hoppa på kryckor ett par veckor. En kväll under den perioden var jag på rockklubb och dansade så gott det gick på mina kryckor när en välklädd yngre herre kom fram och pekade på mina kryckor. Jag kunde inte höra vad han sa eftersom de spelade musik så där rockklubbshögt men jag förstod att han ville låna dem. Det ville inte jag eftersom jag inte kunde stå på foten utan dem så jag log, skakade artigt på huvudet och fortsatte dansa. Den välklädde herren tog då fram sin plånbok och plockade ut en femtiolapp som han erbjöd mig i utbyte mot att få leka med mina kryckor. Jag skakade på huvudet igen och pekade den här gången pedagogiskt på min fot för att förtydliga att mina kryckor inte var en festlig accessoar utan att jag faktiskt behövde dem. Då fortsatte fanskapet att plocka fram pengar tills han stod där och viftade femhundra spänn i mitt ansikte. Jag fann mig tvungen att luta mig fram och, fortfarande helt artigt, tala om för honom att jag inte gärna kunde stödja benet på några sedlar och vidare att det var ett jävligt vidrigt beteende av honom att förutsätta att det bara är att vifta med lite stålar för att få folk att göra som han vill, samt att han kunde dra åt helvete. Sen skrattade jag åt honom när han gick därifrån.

En stund senare hoppade jag förbi honom på vägen till baren och då sparkade han undan den ena kryckan för mig. Då skrattade jag åt honom igen.

Bara för att jag lever på att sälja min tid på vardagarna betyder inte det att jag är till salu dygnet runt.

Hvad vilja socialdemokraterna?

Jag hinner knappt sticka nosen utanför kloakerna utan att det dyker upp spännande saker att skriva om! Då blir jag alldeles överväldigad och så blir det inget skrivet. Nåväl. Se om du så vill nedanstående text som en metaförklaring till varför jag så sällan skriver.

Herr Klantz verkar ha tappat intresset för sin Per T Ohlsson-kampanj i ljuset av hur djupt infilterade USA/CIA/NED är i "demokratirörelsen". Det förstår jag. Innan dess hade vi en intressant diskussion om hur Per T + andra borgerliga skribenter nu ser hur det åter finns en "fungerande opposition" i och med Stefan Löfvén. Ju mer jag tänker på Juholt och ser hur han pratade och vad han pratade om inser jag att det nog faktiskt i honom fanns mer hopp om en fungerande opposition än det funnits på väldigt länge. (Ja, sen 2006 (eller kanske 2007 om man ska vara väldigt sån) iallafall om man ska vara sån.)
Men, så kunde vi ju inte ha det och i slutet av ett komplext händelseförlopp där Per T och hans vänner spelade åtminstone någon sorts roll fick Juholt avgå. Entré Stefan Löfvén, en sosse som i allt väsentligt delar högerns världsbild och aldrig kan utmana regeringen på ett grundläggande, ideologiskt plan. Så vad Per T menar med en "fungerande opposition" är helt enkelt en som kan debattera meningslösa sakfrågor med regeringen så att illusionen om en hälsosam demokrati upprätthålls. Nu är det ju inte demokrati vi pratar om, snarare dramaturgi.

Om socialdemokratin i Sverige i och med Juholt/Löfven-bytet fattade ett beslut om sin framtid vill jag påstå att den därmed helt har spelat ut sin roll. Att partiet lyckades vara statsbärande under större delen av 1900-talet beror på att politiken som fördes var förankrad i en ideologi baserad på solidaritet och gemenskap. En socialdemokrati baserad på att vara ett lite snällare alternativ till Moderaterna? Lycka till. Som Greven sa igår: "99% av de som röstar på sossarna idag borde egentligen rösta på Vänsterpartiet." Den ideologiska basen är borta och utbytt mot... Tja. Det är ungefär lika tydligt som vad det nu är Centern bygger sin politik på.

Eddy på Flyktlinjer gör ett intressant tankeexperiment om hur representativ demokrati skulle kunna se ut istället.